Hej mina vänner!

Som ni ju vet, eftersom att jag skrivit det på förhand, ska jag ju segla som däckselev på danskt skolfartyg i fem månader. Jag ska möta upp nu i juni, den 25:e, så imorgon bär det av till Danmark. Jag säger inte vilket fartyg det är frågan om, men ni kan tekniskt sett ta reda på det själva.

 

Just nu håller jag på att packa allt jag ska ha med mig (det ska vara för fem månader, men vi har mycket lite utrymme att förvara allt på, så ni kan nog förstå att det är en svår uppgift) och sen ska jag försöka få ordning på mitt rum innan jag sticker. Det kan ju inte se ut såhär i fem månader, med klädhögar på golvet och på stolen och på skrivbordet och överallt förutom garderoben.

 

Det är med vemod i hjärtat som jag lämnar min älskade lilla plågoande till katt, Knia, och blåsipporna som fick mig att gråta för en månad sedan, och våra ankungar som just har kläckts och lever livet i vår damm och som alltid får mig att le, och mina syskon som jag älskar med hela mitt hjärta, mina vänner som tycker om mig även om jag är som jag är, och allt annat som jag tar förgivet i mitt liv. Att tiden inte stannar medan jag är borta är svårt att förstå. Jag har inte riktigt fattat än att jag ska iväg nu, det känns fortfarande som att det är ett par månader borta i tiden. Men är det inte alltid så?

 

Glad midsommar på er och ses igen i november någon gång nu!

Kram